Swedish Pony Driving - Om svenska ponnylandslaget i körning.

Credits:

Det finns 18 inlägg i denna blogg på 2 sidor

Datum	Text
2007-07-26	Eftersom jag har vaknat kvart över fem varje dag, är jag klarvaken vid halvsextiden på måndagsmorgonen. Knut får total vila i hagen både måndag och tisdagen medan jag packar ut ur lastbilen. Telefonen ringer ofta och det är många som vill gratulera oss. Troed kommer över med en blomsterbukett, vilket jag uppskattar, likaledes alla andra buketter som kommer med blomsterbudet. Radio Kristianstad kommer ut och gör ett entimmesreportage. Bosse Klar är intresserad och kul att prata med. Dagstidningen ringer och kommer ut med en fotograf Både Knut och jag har lite svårt att gå ned i varv. Han går inte i hagen, han springer och jag känner mig mör både i kropp och själ. Helt uttömd! På onsdagsmorgonen har jag fått ut min maratonvagn ur lastbilen, så Knut får lufsa en liten runda. Han frustar och tycker nog att det är skönt att få göra något. Candy blir också rastad, han har blivit lite åsidosatt. Han har inte gått på tre veckor, vilket han också visar. Han försöker att ta kommandot ett par gånger. Skönt att ha honom också annars hade jag nog tränat ihjäl Knut. Åstorps Ryttarförening har bjudit in Team Arvidsson till Ridhuset på torsdagskvällen. Vi blir hyllade med blommor och korgar. Lennart Persson (ordf) och Christer P håller tal och jag berättar om mina upplevelser från VM-et. Fortfarande har jag inte hunnit smälta vad som hänt. Fredag och lördag blir det nya ”lufserundor” för Knut medan jag tar lite mer tag i Candy, som svara med att ta bettet och skena med mig. Jag ringer Christer och beklagar mig. Han tycker att jag ska köra på skarpare bett. Candy går nämligen på vanligt tränsbett. På söndagsmorgonen ligger Knuts dressyrbett utan inlindning i Candys mun. Han tuggar och blir snart alldeles vit runt munnen, man behöver knappt ta i honom. Tycker nog att det känns i skarpaste laget.
2007-07-22	Söndag; konstigt nog vaknar jag upp är inte ett dugg nervös. Knut får mat som han äter medan jag fixar hans box. En ny promenad, han ser fin ut om benen. När vi har gått ca 20 min spänner vi för och Elin åker med mig. Vi tar träningsrundan, Knut travar på och han känns pigg och fräsch. Skönt, man vet aldrig hur en häst stelnar till under natten! Elin flätar medan jag går banan, som öppnat halv 8. Tomas E finns också på plats. Efter att ha gått banan två gånger går Susanne, jag och Tomas tillsammans. Det finns tre serpentiner, en ”trappa”, en oval och en bro som är tidskrävande. Susanne och jag får råd om vad vi ska tänka på, var vi ska köra undan eller hålla ner tempot. Jag går banan ytterligare fyra gånger. När första ekipage rullar in står jag vid Tomas för att se på mellantider. Vi bestämmer oss för tre mellantider, som Elin ska ha koll på. När Susanne har kört går jag till Knut som är färdigselad av Arvid, Anna och Anton. Efter den obligatoriska åttan framför veterinären och vi har fått klartecken av honom kör vi ner till träningsbanan. Nu gäller det att hålla honom lugn! Regnet öser ner. Vi travar i bågar, åttor och volter. Jag kör honom på vanligt tränsbett eftersom jag tycker han är mer flyttbar på det. När Sarah Howe kör in ökar vi tempot något. Vi blir uppkallade. Peter kör en felfri runda. Knut känns bra och vi håller ett bra tempo, han följer mig bra. Tyvärr får vi en touch på den tredje serpentinen. En boll ner och tråkigt nog ”bara” ett silver. Visst känns det lite besviket, men jag har en hel Knut och Arvid, Elin och jag är också oskadda! Jag hade tre mål när jag körde till VM:et i Danmark; det första var att vinna det tredje VM-maratonet. Det andra målet var att klättra på VM-pallen. Det sista målet var att slå Peter Koux. Vi hinner packa det mesta medan regnet öser ner och de andra kör sin precision. Prisutdelningen blir utan häst inne i ridhuset. Det är packat av folk och vi får promenera in med de andra pristagarna. Prinsessan Benedikte delar ut priserna. Det känns härligt att stå på pallen ytterligare en gång. Jag förstår alla idrottsmänniskor som står där, för tankarna går till allt man får försaka och all träning man lagt ner. Man är totalt tömd på all kraft Anna är jättesnäll och håller mig sällskap i lastbilen hem. Regnet fortsätter att ösa ner. Vi är hemma vid 9-10 tiden på kvällen och jag skänker en tanke på Charlotta från Finland som har 26 timmars resväg. Knut rullar sig i boxen och får sin mat. Han verkar nöjd över att ha kommit hem. Efter en kopp te och snack med Krister (min man) kryper jag ner i sängen och märker inte att det regnar runt 55mm under natten.
2007-07-21	Lördag; sov faktiskt skönt under natten. Det har regnat under natten och den danska leran känns hal. Knut känner att någonting är på gång, han är lite smånaffsig! Jag hinner gå hinder ytterligare en gång. Jag har fortfarande inte hundraprocentigt bestämt mig i hinder 1 och 5. Klockan 8 börjar vi sela. Vi har start kl 9.00. Nu börjar äventyret! Just i starten undrar jag alltid över vad jag sysslar med, det hade kanske varit bättre att vara en vanlig hemmafru. Arvid och jag har bestämt att det ska gå undan med viss säkerhet! Som vanligt är Knut lite överladdad när vi travar ut på A-sträckan som är 7125m, men han kommer snart ned i sin lunk. Det är härligt i bokskogen. Vi kommer in några sekunder över minitiden. På skritten finns det en massa kontrollanter, 6-7st. Vid varje kontrollant saktar Knut ner, men vi klarar det med 30sek tillgodo. På vetkontrollen har Knut 60 i puls och vi behöver inte pulsas om. Avsvampning på Knut och det sedvanliga toabesöket, säkerhetsvästen och fastbindningen av pisken, inspänning av nedre nosrem och en sista koll på selarna. Ingvar ( Malins man) ger oss information angående underlag och vad som har hänt runt dem som startat före oss. Vi tar beslut om att gå sakta in i hinder 1 och utom några stolpar i hinder 2 för att nå B-porten. Vi står på start inför vårt tredje VM-maraton! Nu gäller det! Knut står som vanligt och småstudsar vid nedräkningen! Tre djupa andetag, första hindret kommer redan efter första kilometern. Knut är laddad! Hinder 1; sakta in, kanske för sakta, sen är det åka av. Det är tungt och mycket knixigt. Arvid balanserar vagnen bra. Vi har en bit till hinder 2 så vi travar på så vi kan ta det lite lugnt mellan hinder 2-3-4. Hinder 2; fullt rus in, publiken flyttar på sig, det är verkligen tungt. Det känns som om Knut bara gräver sig fram, men han är med på noterna. Vi skrittar en bit, eftersom vi bara har 240m mellan hinderna Hinder 3; snabbt in. Knut tar vattnet på studs. Vattenlinje tanken är bra, men vi skulle gått ut lite vid C-porten. Studs ut! Snabb repetition av hinder 4, lite skritt. Här går Knut bra. Vi snurrar runt husen och jag undrar om vi hunnit ta alla portarna. Nu kör vi ut på en runda som går på asfalt genom Mörköv by på ca 2km. Arvid och bestämmer att vi tar backen i hinder 5, eftersom Knut känns fräsch! Hinder 5; full fart ner i grytan, under bron på en fin linje, över bron, runt ett träd, backen upp och över bron igen. Det känns nästan som man flyger! Det här hindret var jag mest spänd för! Vid hinder 6 finns mycket folk, vilket jag hinner se innan vi susar in i hindret. Arvid är lite rädd här att det kommer att gå för fort i sista porten, men vi ligger högt och får en fin linje ut. I hinder 7 gäller det att ha koll på sin tänkta väg. Knut är villig och det går bra att ta det i galopp. Det känns att vi är fort ute. Arvid berättar att vi hade darr på en rivningsbar del. Vi har gott om tid så vi hinner skritta upp mot sista hindret. I hinder 8 känns Knut fortfarande fräsch och vi far in i galopp. Det har väl inte varit en 100% körning, jag ville lite för mycket i början, men Knut har inte ens blivit trött, han spejar efter fler hinder när vi travar i mål. Han har 108 i puls när vi går i mål och vi får tummen upp av veterinären. Nu är det roliga slut och man är totalt slut, både kroppsligt och mentalt! Vi skrittar av honom 20-30min. När Knut är avselad rullar han sig alltid, även den här gången. Under duschningen hinner man höra i högtalaren att där är ett franskt och engelskt ekipage som går bra. Snart är alla enbetsekipagen i mål och rätt som det är säger de i högtalaren att vi leder totalt. Arvid och jag tittar på varandra, man ska inte kunna köra in 12 straff, definitivt inte på ett VM. Vi hade kört in nästan 15 straff på Peter Koux och leder med 2 straff. Vi har vunnit det tredje VM-maratonet! Det känns som det inte är sant! Man är totalt urblåst men går ändå på moln! Knut får betforsblandning med massor av vatten, lera på benen och ett par timmars vila i boxen. Under tiden hejar vi fram de andra svenska ekipagen. Anton sköter sig bra på Annas vagn. Det är många som kommer fram och gratulerar! Vi har gjort något som egentligen inte går att göra! Vi har plockat in ca 8-10 sek i varje hinder på Peter Koux och vunnit vårt tredje VM-maraton med ca 10 sek över tvåan. När tävlingen är slut får Knut en ny avkylning på benen, Elin tar ut och går med honom. Anna fixar den obligatoriska pytt i pannan med stekta ägg. Själv njuter jag i duschen! Arvid och jag blir kallade på presskonferens. Någon journalist har följt Knut sedan 1999 då vi började den internationella karriären, och undrar hur vi har burit oss åt att alltid ligga i toppen och ha så bra kondition. En hel del träning ligger bakom framgångarna, proffshjälp i dressyträningen, massage och mycket pyssel! Helene (vår veterinär) tittar på Knut. Torbjörn (Susannes man) spänner bakskorna som känns lite lösa. Ny vandring med Knut. Under kuskmiddagen på kvällen blir det segercermoni för maratonet, jag och Arvid står överst på prispallen och den svenska nationalhymnen spelas. Milda makter, det är mäktigt att få en sådan segerhyllning! Innan stallet stänger kl 23 är jag åter i stallet och ser till att Knut har det skönt. Jag masserar in arnika på hans rygg och sätter på back on track på hans ben. Han får färskt vatten med en näve betfor i och mer hö. Han verkar må ganska bra. Jag är ganska nöjd när jag kryper till sängs och när tyskarna spelar Amazing Grace vid midnatt klockrent på trumpet, då känns det ända in i ryggmärgen att vi har gjort något bra. Snart sover jag gott!
2007-07-20	Fredagen är en mellandag, men det är nu alla hinderna ska sitta. Knut får sin mat då stallarna öppnar, halv sex. Arvid och jag har bestämt träff med Tomas E efter att Anna W hade kört sin dressyr vid åttatiden. Vi tar hinder för hinder! I hinder 1 är det inkörseln och underlaget som är bark, annars är det trångt och tekniskt. Inget bra förstahinder, då man har mycket att köra med och man vill att det ska flyta på. Hinder 2 är nybyggt och här är det någon konstig ”havsgrussand” som flyttar på sig när man går på det. Tomas tycker att jag ska ta ut svängarna här och inte gå så snävt. Vattenhindret är nr 3, här diskuterar vi vägen från port B till C. Vi tar till oss Tomas tanke, att gå längs vattenlinjen. Byn är hinder 4. Mellan hinder 2-3-4 är det inte långt, 240m och 300m. Här har vi samma tankar. Bron är hinder 5, här känns det bra att ha Tomas åsikter. Här kommer jag att gå in med tanken ”Jag kan flyga, jag är inte rädd!”. Vi kommer att ha en plan B här om Knut känns trött i sanden. Vi har ju kört här många gånger och Knut har aldrig gått bra uppe på bron. Det låter för mycket. Hinder 6 är ombyggt till vikingastuk, här är det bara att köra. Underlaget är gräs, så Arvid kommer att få jobba och häva mina sladdar. Det mest tekniska och trånga hindret är nybyggt, nr 7. Här blir vi kvar länge, plötsligt hittar Arvid en ny väg med en del raka avsnitt. Här finns också rivningsbara delar. Sista hindret, nr 8 är det inte heller så mycket att diskutera. Det känns tryggt att ha en erfaren person att diskutera med! Vi fortsätter diskussionen vid förmiddagsfikan, sedan vandrar vi bort till arenan för att titta på Rebeccas dressyr Mat igen! Man skulle kunna tro att vi bara äter, men det går åt mycket energi av allt vandrande, jag brukar gå ned ca 4kg i vikt vid ett meating. Jag hinner köra Knut före Ulfs dressyr. Snabbfika! Åter ut i hinderna, tillbaka för att se Fredriks dressyr. Paus, och lite för mig själv för att mentalt köra hinderna. Förbereder vagnen och utrustning inför morgondagen. Sedan blir det en kvällspromenad i hinderna före mörkret inbrott.
2007-07-19	Torsdag; åter en tidig morgon! Jag och Elin ger oss av på träningsrundan med Knut vid sextiden. Han känns lugn och fin. Sedan flätar Elin honom. Ny putsning av Knut, selar och vagn. Kläderna ligger redan framme, jag brukar plocka fram allt kvällen innan, så att jag slipper bry mig över det under natten. Ny vandring i hinderna med Arvid. Vi bestämmer oss för några och beslutar oss för att fråga Tomas E för andra. Vi ska köra som tredje sista ekipage i dressyren, vid femtontiden, så vi vandrar, diskuterar och är ganska ense. Vi kör fram framför stallet. Knut känns lugn och han ställer bra. Vi kör serpentiner och åttor, inga ökningar. När det är tjugo minuter skrittar vi ner till framkörningsbanan. Vi får vara där i tio minuter. Tomas E och Christer P säger inte så mycket och när jag har tre minuter kvar tycker de att vi ska skritta. Snart skrittar vi upp till arenan. Tre djupa andetag och vi kör in. Det är mäktigt att få köra inför så många människor som sitter på läktaren. Det känns ganska bra, inga galoppanslag, något kort halt, skritten är inte så bra, men vi gör så gott vi kan! Jag får tummen upp av Christer P och Tomas E. När vi får poängen 50 straff blir vi lite besvikna, för det kändes bättre och 12 straff upp till Peter Koux, men tävlingen är inte slut förrän på söndagen. Mat i magen och energin återvänder. Ny vandring i hinderna med Susanne som har gått med Tomas E och vi funderar tillsammans. Den här natten firar tyskarna fram till femtiden, så det blir inte mycket sömn!
2007-07-18	Onsdagsmorgon; eftersom hästduscharna stänger klockan 9, gäller det att vara uppe tidigt. Kvart över fem ringer klockan. Jag och Matsson står först i duscharna. Sedan åker ylletäcket på och Knut får sin morgonmat. Vi äter frukost och sedan flätar jag Knut. Det är lite lätt nervös stämning i stallet medan vi gör det sista. Alla har samma sort träns, vi är uppklädda i våra Sverigetröjor, svarta byxor och kepsar. Knut får den sista putsen med krita, silverspray och pensling på hovarna. Därefter går vi i nummerordning till uppsamlingsringen inför veterinärkontrollen, Susanne först och Fredrik sist. Vi har beräknat visning runt elva och det stämmer ganska bra. Först kommer vi till id-kontroll och därefter till vet-checken, där domare och veterinärer står. Alla de svenska ponnyerna klarar nålsögat. Världsmästerskapet 2007 är igång! Lite mat i magen sitter fint efter det. Därefter tar Susanne och jag en snabb hinderpromenad. Vi har fått ny träningstid till träningsbanan 13.30-14.00, en halvtimme för sex ekipage! Eftersom det blåser mycket har jag stoppat bomull i öronen på Knut. Christer P och Tomas E står och pushar på oss. Själv tycker jag att vi kör i ett för högt tempo, men det är bäst att lyda. Vi har också satt på lite extra spenbandage på höger sida och lagt två gummiringar på vänster för han gick och sköt ut vänster bog igår. Det hjälper! Hinderna får en ny syn. Invigningen är klockan 16. Vi samlas innan för fotografering, sedan går vi i samlad trupp till arenan. Alla har en flagga med sig. Alla länderna går in i bokstavsordning, en del tal och snart förklaras tävlingen invigd. Yes! Ny promenad i hinderna. Det finns inte så många vägval, dock är där några som jag vill diskutera med Arvid. Knut får ardennerbrodd i framskorna, så han ska få bättre fäste på dressyrbanan. Under kvällen anländer Arvid, Anton (som ska grooma för Anna W) och Elin. Det blir lite stök och bök, men snart infinner sig lugnet och vi kryper till kojs. Jag ”kör” dressyrprogrammet en sista gång innan jag andas tungt!
2007-07-17	Tisdag; halv sex öppnar stallarna, för kommer vi inte in till våra ponnyer. Maten är färdigblandad sedan i i går kväll. Snabbfrukost till mig, halv sju är Knut förspänd framför vagnen. Vi kör träningsrundan, därefter kör vi in på träningsdressyrbanan, som är öppen mellan 7-9, därefter har vi nationsträningstid 13.30-14.15. Vi Kör en del serpentiner för att få Knut genomställd. Han känns mjuk och finn, dock lite stark. Tvättning efter passen. Mat i magen, en mikropaus. Kl 19 spänns Knut framför vagnen en tredje gång. Christer Pålsson har kommit och han är inte riktigt nöjd med Knut. Han skjuter ut vänster bog och är inte riktigt rakställd. Ingenting undgår Christers ögon, här gäller det att skärpa sig! Därefter beger Susanne och jag oss ut i hinderna, som öppnades kl 18. Vi hinner med två hinder och vi tycker inte at där är så många alternativ . Vid 21-tiden är det landslagsmöte, där vi planerar för onsdagens veterinärbesiktning Äntligen släcks ljuset.
2007-07-16	VM-vecka!!! Äntligen dags!!! Efter att ha ha packat hela söndagen finns det inte mycket kvar i huset! Knuts tillbehör; selarna putsade, vagnarna vidgjorda, Knuts mat, halva garderoben och det mesta ur kylskåpet är tömt. Resten av familjen får leva på vatten och bröd! Måndagmorgon; tidigt uppe så Knut hinner smälta morgonfodret. Kvart i sju lastar jag in Knut i lastbilen. Han tittar lite förvånat på allt som finns med. Två vagnar, höet som är staplat, allt foder, extra vatten, cyklar, skottkärra och allt annat. Någonting är på gång. Vi ska möta upp Susanne Ankermark på Scandlines i Helsingborg halv åtta. Som vanligt håller Knut i gång i lastbilen. Folk tittar lite upprört på lastbilen. Ca två timmar körning till Dorthealyst, strax förbi Roskilde, solen skiner och det livet känns ganska skönt. Lite fjärilar i magen känns det dock när vi vrider in på området, så det blir tre djupa andetag! Vilket trevligt mottagande och så fint de har gjort. Alla nationerna har fått mark att parkera på. Svenska flaggan står där och vajar fint. Mattson står i halva backen, de sitter fast och blockerar halva vår plan. Snart är Knut avlastad och vi tar vårt FEI-pass och vandrar bort till första vet besiktningen som går ut på att jag har rätt häst med mig. Knut är ju vit så de får titta på hans virvlar i stället. Därefter blir vi visade till vår box. Gräs i boxen, mums tycker Knut! Jag hinner precis strö ut sågspånen innan Knut sedvanligt rullar sig, 3-4 ggr. Vatten i en hink. Därefter börjar all avplockning ur lastbilen. Puh! Knut och jag tar middagsmålet, sedan ska vagnarna ut och de ska skruvas ihop. Under tiden droppar den ena efter den andra in. Sist kommer Fredrik Rahm. Kul att se olika varianter av tält som skruvas ihop och sätts upp, Taikkon-livet har börjat! Susanne och jag beger oss ut i hinderna och får oss en första blick, de har verkligen lagt ner mycket arbete på området. Efter det bestämmer vi oss för att köra våra ponnyer. Vi beger oss ut på träningsrundan, som vi kör tre varv (ca7km). Knut känns bra och alert. Kvällsmålet består av korv och bröd. Eftersom Fredrik kom sist får vi invänta honom innan vi kan ha vårt gemensamma möte när myggen kom (ca22.30). Det har varit en lång dag och efter Knuts kvällsfodring känns det skönt att krypa till sängs
2007-05-11	V18 Skönt att vara ledig på kungens födelsedag! Kroppen känns mör efter helgen! Knut lastas in för chockvågsbehandling i Halmstad. Allt är bra, trots att han har gått ganska hårt på stumt underlag. Nästan hela tisdagen går åt till packning i lastbilen, tvättning av Knut efter att ha kört honom, putsning av selar, se till att både Knut och jag har mat med, kläder till dressyr och maraton. Tur att vi har varit på en tävling redan, då märkte man vad som saknades! T ex värmefläkten, nätterna är fortfarande kalla! Inlastning av Knut och äventyret börjar, lite pirrigt i magen. ”Hallå, Danmark här kommer vi!” Att köra med Knut är inga problem så länge lastbilen rullar, men när vi står stilla håller han ”låda”. Trots motorljudet av färjan hör jag Knut två däck upp! Det gäller att vara i tid till Dorthealyst eftersom det är rörigt på deras camping. Vi kommer fram vid middagstid. Gräs i boxen, mums tycker Knut, samtidigt som han rullar sig. Det gör han alltid rullar sig i boxen, det gäller att strö snabbt, så att han inte blir alltför smutsig. FEI-passet lämnas till vet Jens med Knut i träns. Jag plockar av giggen och spänner för Knut så han får röra sig lite. Tvättning och flätning inför vetkollen på kvällen. Här står domare och tävlingens veterinärer, vi går igenom nålsögat och det känns som om tävlingen är igång! Kul med 24 starter i klassen. Lite mat i magen och värmefläkten i gång, sedan slumrar jag skönt! Mat till Knut kl 6 på torsdagsmogonen, annars blir han otålig och väcker alla runt sig. Han är ökänd att föra väsen på morgnarna. Efter frukosten beger jag mig ut i hinderna för att reka och få en bild av dem. Knut får en förmiddagstur framför giggen. Nya promenader i hinderna, de är långa. På eftermiddagen kör vi för Christer. Knut känns lugn, men samtidigt känns det som han inte får utlopp för sin energi, då underlaget är hårt och stumt. Han ställer fint. Ny promenad, jag går dressyrprogramet på dressyrbanan och stegar upp mina ”blickpunkter” för åttvolten och avvikelserna. Huvudarenan känns inte lika stum. Tur att det inte mörknar så fort, åter ut i hinderna. Jag vill gärna kunna hälften av hinderna på torsdagskvällen. Ny flätning inför dressyren på fredagen. Uppe med soluppgången på lördagen. Klockan ringer kvart i fem. Knut får vänta med sin frukost. Klockan fem är han förspänd och vi rullar ut på Exercise Route. Jag brukar köra honom ett pass före dressyren så han har sprungit av sig det mesta före dressyrstarten. Frukost till mig och Knut efteråt. Här i Danmark har man spannkontroll som betygssätts! Uppe på borggården står två kontrollanter som kollar puts, tillpassning och hantering av häst, vagn och groom och kusk. Tycker väl att jag är här för att tävla inte synas i sömmarna. Efter spannkontrollen kör vi fram till dressyren. Christer finns i närheten, det känns tryggt. På själva dressyren är det ömseom ris (halterna) och ömseom ros (ökningarna och ställningarna). Vi får 49 straff! Jag är inte nöjd! Arvid är kommen och vi går hinder i tre omgångar och en gång gemensamt med Tomas Eriksson. Vi diskuterar en del vägval! Tidig lördagsmorgon är återigen ute i hinderna! Skönt att komma iväg, som vanligt känns Knut pigg under A-sträckan i den vackra bokskogen. Vi ligger på minitiden, det är inte lönt att kiva med honom. Pulsen är nere på 52 i vetkontrollen. Som vanligt när man står på starten inför E-sträckan, tänker man ”Det hade varit skönt att sitta i gungstolen med en god bok” Första hindret är jättehalt och vi får bredsladd in i en port. Knut känns bra och är fokuserad. Andra hindret är i en gryta, där de lagt flis. Knut får inte riktigt fäste och vagnen sjunker, men han jobbar på bra trots att han är nere på knä. Tredje hindret är vattnet. Knut blir lite överraskad när han kommer ut från skogen. Det här hindret är nytt och det verkar som det inte har satt sig riktigt på ön. Full galopp ut! Fjärde hindret är tekniskt och Knut dansar runt! Han är otrolig! Ut två kilometer för att pusta. Femte hindret är bron. Knut gillar inte bron speciellt. Det är väldigt uppkört när vi kommer och vi ser knappt något som det ryker. Sjätte hindret får vi en bra linje och Knut är med på de skarpa svängarna. I sjunde och sista hindret händer det som inte får lov att hända. Vi får bredsladd i sista porten och Arvid faller av. Som tur är slår sig inte Arvid. Knut har gått bra, vi hade vunnit maratonet om det här inte hade hänt. Jag är nöjd med Knuts prestation! Tvättning, lera på benen, putsning av sele. Betforsblandningen med mycket vatten till Knut och pytten i våra magar känns det bra ändå. Promenad med Knut, avspolning av leran och arnikabandage. Arvid känner sig lite mörbultad och får linement på ryggen. Ny promenad med Knut innan jag kryper till kojs. Tidig söndagsmorgon. Knut blir flätad halv sju. Promenad med Knut, han verkar inte alls tagen. Mellan klockan 8 och 9 går jag precisionsbanan. Den känns inte alltför svår. Knut körs ca en timme före start, dels för att mjuka upp stela muskler och dels för att han ska ha sprungit av sig det mesta. Jag får de sista tipsen av Tomas E innan jag kör in på banan. Knut är lydig, nollar och vi slutar totalt fyra. Om inte om varit… det är inte lönt att gräma sig! Inpackning av vagnar, städning i husdelen och till slut står även Knut lastad och vi står efter ett par timmar åter på gårdsplan. Skönt att vara hemma igen. Knut hinner till och med komma ut ett par timmar i hagen. Om jag analyserar tävlingen, är det dressyren; halterna och skritten som Christer och jag ska träna! Maratonet och precisionen är klart godkänt! Jag har också fått med mig att Knut bör banta för att bli ännu snabbare! En ponny som älskar mat…!!! Skönt att krypa ner i sin egen säng och alla är vi hela efter en ganska lyckad tävling. Vi vet var vi befinner oss och vad vi ska träna ännu mera på.
2007-05-11	V12 Snabb lastning vid 2-tiden av Knut och Candyman inför träningen för Christer P. Tack och lov var Knut någorlunda ren! Med Knut tränade vi samlingar och tempoövergångar. Knut fick gå med stängbettet lindat, så han får lite höjd på nacken. Stångbettet kör jag bara med dagen innan dressyren och på dressyrmomentet, annars går han på vanligt tränsbett. När vi slutade var både jag och Christer nöjda. Med Candyman blev det volter i hörnen, mycket yttertöm tills han blev mjuk och fin i båda sidorna. Det känns som han orkar bära sig mycket bättre nu och att han har blivit mycket mera taktfast. Bra att ha stallet i Åstorp, Knut och Candyman får lite hö och jag kan gå ner och träna mina adepter som tränar för serien och Lätt klass. Vi är hemma vid 22-tiden, helt slut! På tisdagen blir det tömkörning i paddocken, så jag hinner i lugn och ro sätta potatisen i trädgården. Rädisor, persilja, purjolök och morotsfröna hamnar också i trädgårdslandet. Gott att ha till sommaren. Löken får vänta lite! Hästarna blir avmaskade, så vi kan släppa dem i andra hagar där gräset har börjat spira i det fina vårvädret. På torsdagen spänns Knut för igen. Högt tempo på den långa, backiga rundan. Jag har fortfarande traktorvikterna på. Knut får ta i, i de långa, sega backarna, men han känns alert. På fredagen kör vi den lilla rundan. Tranorna hörs, men syns knappt. De flyger högt! Tussilagon blommar för fullt i dikeskanterna. Våren är här! Tuff träning igen under lördagen. Det blir mycket konditionsträning nu, så det blir den långa rundan igen. Efter att ha kört Candyman tar vi bilen och kör ner till mina föräldrar med tårtan i baksätet eftersom min mamma fyller år. Tidig morgon, jag beger mig till Förslöv där jag har ett litet gäng som jag hjälper. Därefter hem och käka lite och sedan ut till de mina i stallet. Vi tar en ny runda idag, upp vi Kolarehus, för att se om vitsipporna har slagit ut. Där finns mycket bokskog. Vitsipporna har inte riktigt kommit igång, men de är på väg. Våra vägar består av mycket grusvägar och kuperad terräng. Söndagskvällen går åt att rätta matteböcker och planera skolveckan.